Läsarna delar med sig - Att förlora ett Syskon.

Jag har nu skaffat en ny kategori och den kommer heta läsarna delar med sig. Den är ungefär som mina Åsiktsinlägg bara att här kommer det inte vara frågor eller liknande.. Utan här kommer Ni läsare få dela med er av en händelse/händelser ni varit med om..

Först ut har vi fina Emma Som är så otroligt stark som skriver och talar om detta, jag grät mig igenom hela texten! Läs hela och ha respekt, skicka inga reklam kommentarer till detta inlägg, utan stötta & visa att ni bryr er när ni läser! Styrkekramar till dig fina Emma ❤Och glöm aldrig att du är så otroligt stark!!

Nu tänkte jag dela med mig om hur det är att förlora ett syskon. Jag tror rent generellt inte att det spelar någon roll i vilken ålder man förlorar ett syskon, utan det slår lika hårt oavsett vad. Jag som person är väldigt öppen vilket gör att för mig är detta inte ett dugg svårt att dela med mig av, men för väldigt många är det enormt svårt. Jag tar allt från början, hur det hände osv. Så att alla hänger med. Jag var 17 år och hade nästan precis börjat andra året på gymnasiet. Det var fredagen den 16 september 2005. Vid lunch fick vi höra om en byggolycka på arbetsplatsen min bror precis fått jobb på. Vi fick ingen info mer än att två var omkomna och 2 var svårt skadade. Mamma körde till platsen direkt där pappa redan var. Jag stannade hemma ett tag till för att sedan bli mer och mer orolig. Till slut ville jag bli hämtad, men mamma och pappa fick ej lämna platsen så en polisbil kom och plockade upp mig. 2 timmar efter att jag hade kommit till platsen så ser vi en polis komma gående mot oss. På vägen tog han av sig mössan och vi förstod direkt vad beskedet skulle bli. Det är enda gången i mitt liv jag svimmat av

Vi blev in visade till ett rum på hotellet som låg mitt emot olyckan där dem hade poliser, präster, kuratorer osv. Men vi var inte i skick till att prata med någon. Hela kroppen stängde av direkt och man hamnade i en rejäl bubbla. Jag gick ut för att ringa till mina bästa vänner för att berätta vad som hänt. Vi kom hem på något vis, jag minns inte hur dock. Att meddela alla vänner till familjen, den lilla släkt vi har och hand vänner var ett projekt då vi inte fick tillbaka hans telefon då alla tillhörigheter behölls under utredningen av olyckan. Så jag fick hacka mig in på hans MSN messanger för att kunna meddela hans vänner, men ingen trodde på mig så jag fick starta webcam och visa hur mycket jag grät för att dem skulle ta mig på allvar. Sedan gick allt fort! En efter en ringde dem på dörren för att visa stöd, ge tröst osv. Under dem kommande veckorna efter hade vi hela tiden folk runt omkring oss.

Vi var näst intill aldrig ensamma mer än när vi skulle sova, och det var den jobbigaste tiden på dygnet. Det var då alla tankar och händelsen kom ifatt oss. Men att hela vägen ha kunnat/vågat prata öppet om olyckan har hjälp oss idag. Vi har aldrig stängt dörren till hans rum och låtit det samla damm. Det är något som jag vet är extremt vanligt att man gör när en familjemedlem går bort alldeles för tidigt. Men vi har tack vare alla vänner och familj tagit oss igenom detta. Vi pratar om det öppet, vi gråter när vi är ledsna och vi skrattar när vi är glada. Jag ar hela tiden haft inställningen att min bror inte hade velat att våra liv skulle stanna upp bara för att hans gjorde det alldeles för tidigt. Men visst har jag haft extremt dåligt samvete, till varför det var han och inte jag?! Han var en ängel som var älskad av allt och alla och alltid ställde, han var en ängel som vi bara fick låna. Och jag menar helt seriöst, han var en ängel som bara skulle vara här ett litet tag.

Jag och min bror var som hund och katt, vi bråkade så sjukt mycket. Men jag älskade honom, såg upp till honom. Ja han var rent ut sagt min idol. det tråkiga är att man aldrig säger det. Man låter aldrig personerna veta det. men jag tar tillvara på alla tillfällen jag kan idag för att berätta för dem jag älskar hur mycket jag älskar dem. Något jag också fått med mig efter detta är att aldrig döma, för jag har ingen som helst aning om vad personen jag tittar på har gått igenom. Vad har denna i sin ryggsäck. Jag försöker ge en hjälpande hand till dem som behöver de. Även om jag gått vidare så får jag mina panikattacker och bakslag, men jag låter dem komma.

För att hålla det inne gör det bara 1000 gånger värre. Idag är det 12 år sedan min bror krossades under flera ton betong, sedan han på en millisekund försvann från våra liv (fysiskt). Och idag väntar jag mitt första barn. Något som han skulle varit före mig med, något jag haft otroligt dåligt samvete för att jag tagit ifrån honom. Men något jag VET att han skulle älska, något han skulle avgudat. Och som jag älskar för oss båda, något jag kommer uppleva för oss båda. Sluta aldrig älska, sluta aldrig bry dig. Var inte rädd för att sakna eller gråta. Detta är känslor som gör oss all starka och som gör oss alla till människor! Men till sist: VÅGA BE OM HJÄLP NÄR DU BEHÖVER!!! Det gör dig starkare än du någonsin varit. Jag har gått hos psykologer, kuratorer, gråtit, kastat saker osv. Men jag har vågat be om hjälp. Jag har vågat prata!

// http://nouw.com/EmmaMarvin/


Har du något du vill dela med dig av? Skicka ett mejl till ssandras.se@hotmail.com och döp mejlet till " Läsarna delar med sig"


Gillar

Kommentarer

jozzanistheshit
jozzanistheshit,
Fina du så starkt att berätta ❤️❤️
nouw.com/jozzanistheshit
Amanda,
Vilket fint inlägg och väldigt starkt att dela med sig om det. Går inte att föreställa sig den sorgen, massor av kramar <3
mandasdiary.devote.se
natalieelisabeth
natalieelisabeth,
Otroligt fint inlägg, man kan inte ens föreställa sig hur det är att förlora en som står en så nära. Så starkt gjort av dig att dela med dig Emma ♡
nouw.com/natalieelisabeth
isabellahallbrink
isabellahallbrink,
Så jäkla starkt av henne.. eller ja dej Emma att skriva detta❤️❤️
nouw.com/isabellahallbrink
FrökenRödlök
FrökenRödlök,
annelie,
så sorgligt men starkt att dela detta <3
www.tippellertopp.blogg.se
linaahnberg
linaahnberg,
Amanda CL,
Readthis
Readthis,
Massa styrkekramar ❤️❤️❤️❤️
nouw.com/readthis
llinathor
llinathor,