Läsaren delar med sig - Hela livet förändrades på bara några sekunder.

Nu är det dags för läsaren delar med sig igen, och denna gång har jag fått ett mejl som är så otroligt sorgligt men ändå viktigt att ta med. Personen vill vara anonym vilket jag såklart respekterar. Och jag ber även er att respektera och inte skriva reklam kommentarer eller några elaka kommentarer, Den här personen har det redan jobbigt som det är! Och till dig "Anonym" DU är så stark och ingen ska behöva gå igenom detta Så jävla hemskt så jag mår illa! All kärlek till dig ❤

Här är Anonyms berättelse!

Det var en helt vanlig dag i Januari jag kunde mist mitt liv. Som vanligt svängde jag in på en gata i närheten av mig där jag gått varje dag i 1,5 år. Kvart i 7 en halv kall januari morgon. Jag la märke till en man med mörk hoodie på högra sida av gatan, jag gick över mot andra sidan som vanligt. Hann inte över och innan det var för sent stod han där precis intill mig. Jag hann se kniven nån sekund innan den var tryckt mot min hals. Jag minns att jag tänkte "shit nu är det kört". Mina ben skakade och jag trodde på riktigt att jag skulle falla ihop för att benen inte skulle kunna hålla mig uppe. Han var cool lugn. Jag skakade av rädsla men fick ur mig "vad vill du?" "Tyst" fick jag till svar. Han drog mig baklänges ner för gatan mot en trädgård, där Han vänder mig om och befaller mig att öppna grinden. "Varför? Vad vill du?" "Var tyst och öppna" Kniven trycks hårdare mot min hals. Nu slog det mig att detta inte var ett rån. Vi blev stående i trädgården bakom en häck med ansiktena mot gatan.

Om ingen kommer snart blir jag våldtagen eller knivhuggen. Jag ville så gärna ta min telefon i fickan med min fria hand men vågade inte. "Dra ner byxorna" Han började ta mig på rumpan. Jag ville spy. Jag försöker avleda och fråga om han vill ha pengar. Jag lyckades få bort hans äckliga jävla hand. Jag frågade om han kunde sänka kniven så att jag kunde rota i väskan. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna skalla honom eller något om kniven sänktes. Istället trycktes den hårdare mot min strupe. Lyckas få tag i pengar.. Efter att de är mottagna så känner jag den äckliga jävla handen på min rumpa. Nu är det kört, Nu blir jag våldtagen. Jag kan inte avleda detta och inte komma loss.

Då! Då kommer där någon och jag skriker "hjälp mig! Han har en kniv" Mannen stannar och kollar in i trädgården. Kniven har försvunnit från min strupe och istället är mina händer i ett fast grepp bakom min rygg. Jag använder all kraft jag har, lyckas vända mig om men inte komma loss ur greppet. Jag drar oss ut på trottoaren där den chockade mannen står. Jag skriker igen. "Släpp mig" min blick pendlar mellan mannen som håller fast mig som sin fånge och mannen som står och tittar chockerat på mig. "Släpp henne skriker han" också. Jag kommer loss med högra handen, tar upp min mobil och slår polisens nummer. "Släpp mig galning jag ringer polisen" Jag kom loss, jag sprang hela vägen hem med en kvinna i telefon. Den andra mannen (vittnet) kom ikapp mig och bad mig väntar på polisen på hans kontor. Jag sprang hem istället. Jag minns att när jag stod ansikte mot ansikte med kniv mannen så tänkte jag "kolla nu noga på hur jävlen ser ut" Efter att jag rabblat på om hur Han såg ut, hur han luktade och hur hans röst lät så hörde jag "polisen är hos dig om 5 minuter" på andra sidan luren. Inte förrens jag sprang upp för trappan i mitt hus kom tårarna. Jag tände taklampan i sovrummet och snyftade jag blev rånad till min pojkvän. Han flög upp ur sängen, kramade mig och frågade var.

Polisen var hos mig på ett ögonblick. Jag fick åka med och visa trädgården där övergreppet skedde. I samma veva kom mitt vittne. Jag blev hemkörd och fick berätta allt. De tog mina kläder och la ner i bevis påsar. De tog dna test på min hud där jag blivit vidrörd. 20 minuter efter överfallet hör vi hur det brakar och låter i polisradion. Den kvinnliga polisen möter min blick och säger "vi har honom". Resten av dagen var jag helt apatisk, inte en tår kom efter att polisen lämnat. Dagen efter får jag ett samtal och blir ombedd att komma till stationen och peka ut mannen. Jag fick en sån panikångest attack så jag trodde att jag skulle dö. De hade tagit honom. Men mitt liv hade redan tagit en stor vändning och jag ville bara försvinna. Hur kan en man ta sig friheten att tvångs ta på någon under knivhot?

Månaderna som följde gick jag inte ut, jag sov, grät och sov. Rädslan ville inte lämna min kropp. För även om han nu var bakom galler så kan det finnas fler psykopater. De första gångerna jag tog mig ut till affären på andra sidan gatan själv så tyckte jag att ALLA män såg ut som psykopater och att de skulle ta mig. Men jag bestämde mig för att Han inte skulle få ta resten av mitt liv. Jag tvingade mig själv att börja jobba igen. Även om jag fick bli körd och ha följer till tåget. Det fick ta tid. Nu är det juli, jag har flyttat ifrån området och det känns bättre. Jag drömmer fortfarande mardrömmarn och kan fortfarande känna kniven mot halsen. Jag glömmer aldrig hans ansikte. Jag känner mig fortfarande jagad och otrygg ofta. Men det blir bättre och bättre. Jag är stark och mitt liv ska inte få stanna på grund av en sjuk man som nu är dömd! Där kan du få ruttna och jag ska leva mitt liv.

Gillar

Kommentarer

rosenskan,
Fy vad hemskt att läsa <3 Starkt att dela med sig av något såhär hemskt!
rosenskan.wordpress.com
Nattis
Nattis,
Usch!

Styrkekramar till den anonyma skrivaren <3
nouw.com/nattis
Petra,
Så tragiskt och vilken tur att mannen dök upp på gatan vem vet hur detta kunnat sluta💕Starkt skrivet 💕Kram till den drabbade 💕
www.mammansprinsessor.blogg.se
johnssons
johnssons,
Styrkramar till den anonyma som skrev<3
nouw.com/johnssons
Ericasofie
Ericasofie,
åh, styrkekramar 💕💕
nouw.com/ericasofie
annahss
annahss,
Vilken hemsk och otäckt historia. Man slutar aldrig förvånas av mänskligheten. Sänder en stor kram till den drabbade <3
nouw.com/annahss
annelie,
Heléna
,
Hemskt att behöva utsättas för något sådant 😟 Önskar verkligen att det fanns färre idioter i samhället så kvinnor slapp att bli utsatta för sådant här. Styrkekramar till dig som vågade träda fram och berätta vad som har hänt dig <333
HannaJorgens
HannaJorgens,
så fruktansvärt, du är så stark! så himla fantastiskt att du har lyckats gå vidare så bra, du är så grym!
nouw.com/hannajorgens